Vargflikkans vardag

Lite kyligt i luften idag, det riktigt bet i kinderna trots att det bara är runt 6 minus ute. Ändå känner man att våren är på ingång, fåglarna har fått en klarare ton och tjattrar i alla buskar, det finns en förnimmelse i luften av varmare grader och smältssnö rinnande längs vägar och åkrar.
Vi var på öppna förskolan idag men gick dit en halvtimma senare och hoppade på så vis över sången. Algot är inte intresserad av att sitta stilla i ring en halvtimma och sjunga utan springer runt och pysslar med annat så vi kom dit lagom till att leksakerna åkte fram. Det var två andra ettåringar där idag och de höll sig till varandra och lekte snällt tillsammans, ett gulligt litet grabbgäng :)
Den ena ledaren delade ut söta små reflexer att fästa på vagnen och lustigt nog fanns de i rosa, blått och gult men ändå fick Algot (och alla andra gossar) blå och flickorna fick rosa. Hade velat be om en gul istället men struntade i det, man får helt enkelt försöka acceptera att det flesta människor har djupt inpräntat att blått är en pojkfärg och rosa en flickfärg...
Algot fick sin mat på förskolan men var mer intresserad av bordsgrannen Chesters vindruvor så efter att ha ätit halva sin medhavda mat fick han sin efterrätt, bitar av melon, färsk ananas och små kärnfria vindruvor. kaffet smakade som vanligt bra och det är så skönt med lite miljö ombyte ibland och träffa andra, dessutom är det så skönt nu när det är ett mer avslappnat gäng.
När vi började gå där så gick det prestige bland mammorna att ha den "bästa" bebisen och det var nästan löjligt hur illa de dolde sitt skryt och försökte nosa reda på hur andra hade det med sömnen, maten och utvecklingen för att kunna jämföra.
ÄR det verkligen så mycket bättre att ha en bebis som kan krypa, gå eller får sin första tand långt före alla andra i sin ålder? ÄR det verkligen illa att ha en bebis som fortfarande kryper när alla jämnåriga går? Och den pappan vars dotter inte hade fått en endaste tand när hon var 15 månader, ska man tycka synd om honom då det tydligt påvisar att hon förmodligen blir kriminell som vuxen? Medans den lille gossen som fått alla sina tänder OCH kan gå vid blott 8 månaders ålder förmodligen har det enormt förspänt då han får en presidentspost vi vuxen ålder, förmodligen blir han musikaliskt geni på vägen också... 
Nä låt barnen vara dem de är, låt dem utvecklas i sin egen takt utan att tävla om det! Bara för att ditt barn inte får sin första tand när det står i alla böcker att den ska få det  så betyder det inte att ditt barn är sen i utvecklingen eller efter på något vis! Gör som jag och skit i böckerna, det är endast en riktlinje och ingen exakt faktabok som barnen måste följa!
Nåja nu trivs jag som sagt bra med de andra mammorna,men främst är det kul för Algot som får leka med andra barn. Nu är det bara Algot kvar av det gäng som gick där när vi började (då var Algot 3 månader)  och de andra barnen har förmodligen börjat på dagis eller hos dagmamma, får ofta frågan om när Algot ska börja på dagis men det svarar jag bara flyktigt på...
Nu har Algot stupat i säng, trött var han på hemvägen, och jag ska blogga klart, läsa era bloggar och sen måla lite i källaren, nu är i stort sätt panelväggarna klara (sjukt mycket färg går det åt på panel!) och Patrik har börjat måla den andra väggen, sen är det trappen som ska slipas färdigt, byggas igen och målas vit och golvet ska slipas och oljas. Sist ska vi köpa en fin mönstrad tapet (kanske en eco-tapet?) till fönsterväggen och sen är det faktiskt klart...

Ikväll ska jag hem till mina föräldrar för en seans. Det är som ett tupperware fast istället för plastbyttor är det ett medium som håller en seans. Ska bli skitkul!

Vegetarisk GI är min grej. vegetarisk livsföring över lag är min grej, tänkte inbjuda patrik till en vecka med enbart vegetarisk mat och se om han kan tänka sig fortsätta.
Min tanke kring en vegetarisk livsstil är att belasta miljön och plånboken mindre men även osäkerheten kring djurhanteringen i svesnak slakterier (och även hos uppfödarna). Visade Patrik "ett liv som gris" igår med förhoppning att han skulle bli förbannad, förskräckt och förfasa. Jag fick väl kanske inte riktigt den önskade reaktionen men jag tror nog han tyckte illa om det ändå, han såg aldrig hela filmen :P
Jag har funnit en underbar blogg om en mysig familj som är helt vegetariska och mamman som skriver bloggen delar frikostigt med sig av allehanda tips, recept och information om både vegetarisk mat och vegetarisk GI mat. De veckohandlar efter en veckomatsedel precis som vi gör men deras slutnota är så mycket billigare än våran!
Ett exempel:

Nu har jag suttit hela helgen och pysslat med färgkoder och olika bakgrunder och nöjer mig såhär långt. Bakgrunden matchar dåligt med hällristningar men det får ni stå ut med ett tag nu :)

Helgen har varit händelserik. I lördags åkte jag in till staden för en träff med Lena och en tjej som hittade våran spöksite för en tid sedan och blev superglad över att vi är just "spökjägare". Vi träffades på Matpalatset på kupolen klockan tolv och där blev vi kvar i tre timmar! Det visade sig att vi hade mer gemensamt än just det paranormala så det fanns mycket att prata om! Hon är nu en medlem i Moonlight Ghosthunters och vi ser fr am emot att få ta med henne i vår när vi ska tillbaks till Rankhyttans Herrgård för en mer grundlig undersökning. Vi har utökat våran utrustning med några nya prylar som det ska bli väldigt roligt att använda.
Efter långlunchen så åkte jag och Patrik och veckohandlade och kvällen blev lugn.
Igår var vi till Patriks syster och fikade (jag åt en halv omelett med fetaost som jag tagit med hemifrån då det var mellanmålstid för min del) medans de andra mumsade bärpaj med vispgrädde.

Idag bär det av till psykmottagningen för att lämna in de häften som Patrik och mina föräldrar fyllt i om mig och i övrigt blir det en lugn dag...

Har suttit nästan hela kvällen nu och gjort om layouten på bloggen, är långt ifrån klar men ger mig för denna gång då jag nästan ser i kors av alla färgkoder hit och dit!

Sitter här och känner mig tillfreds i hela kroppen. Har tagit ett rejält träningspass på en timme (plöjt fram på oplogade vägar med barnvagn) och gick bort till affären för att handla hem lite fetaost, ruccola och laxfiléer. Ikväll åker Patrik hem till sin bror för en hockey (eller var det fotboll!?) kväll med pizza och jag ska äta en god sallad tänkte jag..
Just nu mumsar jag på en omelett med fetaost i på en bädd av ruccolasallad och råriven vitkål och Algot sover middag. Han sov faktiskt halva luren i vagnen på väg till och från affären men vaknade när vi kom hem och sen lyfte jag över honom i sin säng när vi kom hem där han somnade om. 
Tror jag ska förlägga hans middagslur i vagnen ett tag nu så jag samtidigt får en rejäl promenad, jag vet en runda som nog skulle ta uppåt två timmar! Fast den får vänta tills snön börjat försvinna för det plogas dåligt här ute!

Igår utförde jag syndernas synd när jag beställde tre plagg åt Algot från Ekologiska små och försvarar mig med att det åtminstonde är rea på kläderna! Det blev en pyjamasdress och två tröjor som ser ut såhär:

Drömmer om en jacka i återvunnet retrotyg med ekologiskt fleecefoder åt Algot till våren från samma ställe...




kan inte tilläggas nog ofta hur mycket jag skäms men jag kan heller inte rå för att jag lätt blir blixtförälskad och förblindad av härliga, färgsprakande retrotyger i kombination med barnkläder :)

Jag har antagit en utmaning från ecoloco att skriva om hur jag tänker runt Algots kläder ur ett genusperspektiv. Ofta är det så att man lätt faller dit eftersom affärernas unisexalternativ är skrala och att vi dessvärre inte haft möjlighet att ärva några kläder alls, även när jag köper secondhand händer det att man faller in i "pojk" mönstret vid val av plagg...

Hur tänker du när du köper kläder till barnen? Vad är viktigt? Tänker du unisex?

För mig är kvalitet viktigt och det försöker jag tänka på när jag köper kläder åt Algot, slitstarka och bekväma kläder i första hand och gärna ekologiska.
Unisexkläderna är mycket snyggare enligt mig och han har haft många plagg med både röda och rosa inslag, mest bruna plagg men även orange, gul och lila...

Vad tycker barnen själva? Har de åsikter om sina kläder?

Än så länge är Algot för liten för att ha en egen åsikt om sina kläder men så länge jag kan styra så kommer jag undvika allt för könsstereotypa plagg.

Tror du att barnens kläder påverkar deras beteende och utveckling?

Det tror jag absolut att det gör, särskilt hur de blir bemötta av andra, att folk lägger an en tuffare attityd i mötet med en liten pojke i svart/blå kläder med nån actionfigur eller racerbil på och en mjukare attityd mot en flicka i rosa/rött och söta tryck...



Ekologiska plagg av bra märke och kvalitet kostar en hel del och har man inte den bästa situationen ekonomiskt så har man inte heller råd att klä sitt barn i det man skulle vilja, men även om man hade HAFT råd att köpa en helt ny och ekologisk garderob åt barnen  hade det inte varit ansvarsfullt ur miljösynpunkt.
Sedan tycker jag inte det känns bra att slänga kläder som går i arv bara för att de är blommiga eller skrikrosa.
För mig är det viktigt att lära Algot jämnställdhet men även vikten av att inte överkonsumera...

 

 

Nu börjar jag bli lite otålig av att inte ha någon kamera! Vi ska snart skicka iväg kameran på service så får vi hoppas den går att laga.
Igår satt jag och surfade runt på olika shoppar som har eko barnkläder och fann en hel del underbara kläder..

 



                                                  Och kolla denna underbara höstmössa!

Samtliga plagg kommer från Ecoloco
Däremot är det ur miljösynpunkt bättre att köpa begagnade barnkläder än att beställa nyproducerade kläder även om de är ekologiska, men kanske jag unnar mig att köpa nån fin tröja åt Algot nån gång?

Sen minns ni kanske att jag var på ett Lingon & Blåbär klädparty i höstas? Tänkte väl egentligen inte köpa nåt utan det var mest för att komma hemifrån en stund och tjattra med andra mammor...
Men jag fick med mig två fina tröjor hem då som Algot kan börja använda i vår/sommar

En brun tröja med älgar, björnar, rävar och vargar på



Och en brun t-shirt med en björn på. När jag såg den här tröjan tänkte jag att trycken skulle vara sådär stelt och hemskt som stora tryck kan vara men denna är lika mjuk som resten av tröjan...



Jag skämdes faktiskt lite efterråt när jag beställde dessa två tröjor men det var köpedjävulen i mig som ansåg att så läckra tröjor inte fick undvikas att köpa!

Nu har jag och en god vän till mig bestämt oss för att vi ska ut i naturen på hästryggen i vår. Jag längtarsom bara den kan jag säga! Dessutom blir det på nordsvenskar.
Min ridning har legat i dvala sedan jag blev gravid och sen tog det ett bra tag innan jag tog mig upp på en häst igen (i somras) och det var tyvärr ingen njutbar ridtur då jag och hästen inte kom bra överens!
I brist på egen häst blir det oftast ridturer på turridningsställen på gott och ont, men det ger mig i alla fall möjlighet att rida.
Som ung hade jag inte råd att rida på varken ridskola eller turridningsställen men då fanns det gott om hästar som folk behövde hjälp med. Min morbror hade byggt en trähäst åt mig och min syster och vi fick en gammalsadel av honom som bommen var av på, den satte vi på våran egen fåle och red över stockar och sten, hoppade gigantiska hinder, i alla fall i fantasin. Men den var toppen att ha innan riktiga hästar kom in i bilden.
Den första att göra det var det den gamla travaren Harry Boy (originellt namn va?) och han var bångstyrig och stundtals grinig som sjutton. Men det var en häst! Som ung tjej betydde det allt!
I efterhand kan jag tycka att hon som ägde Harry inte var riktigt ansvarsfull som utan problem lät mig handskas med en ostyrig stor travare. Efter honom blev det en till travare, Corinne, som jag till en början endast fick borsta om och ta in och ut ur hagen samt utfodra (behändigt för ägaren när hon själv var på jobbet!) men jag nöjde mig inte med det så jag fäste två grimskaft i grimman och smygred i hagen med blandat resultat. Min syster brukade följa med och tjuvrida hon med.
Sen skaffade våran granne ett nytt fruntimmer som hade en New Forest ponny som hon gladeligen lät oss rida på, så vi sadlade honom och red hem till Corinnes ägare, när hon fick se att vi faktiskt bemästrade att rida så fick vi börja rida på Corinne. Plötsligt hade jag och syrran varsin häst och vi var obeskrivligt lyckliga.
Corinne var lite lugnare i tempramentet och enda nackdelen var att man helst undvek att gallopera med henne då hon valde att skena istället (före detta travare som hon var, stackarn) och New Forest ponnyn (vad sjutton hette han Sanna?) var gammal och snäll som en labrador. När vi red tillsammans jag och syrran så såg det nog lite kul ut. När jag travade på Corinne så fick den stackars ponnyn nästan gallopera för att hålla jämna steg! Men kul hade vi.
En tjej som hade sin ponny i samma stall som den vi red (också en New Forest) ville att vi red henne ibland men vi fick absolut inte gallopera på henne då hon var dräktig! Något föl fick hon aldrig då hennes dräktiga mage var resultatet av en enorm bortskämdhet och stora mängder godis! detta visste vi förstås så vi galloperade på våra ponnys över ängar och hade en härlig tid.
Efter denna tid av daglig ridning så fick jag börja på en "ridskola" i privat bruk där min favorit snabbt blev en stor ljus fux med gigantiska hovar vid namn Aramis. Han hade en liten stjärn i pannan och var enormt slö. Utom när jag red honom! Det var aldrig någon av de andra tjejerna som ville rida honom så jag fick alltid "min" häst.
Han kallades för slängande hoven för att han inte lyfte fötterna ordentligt men jag fick bukt på detta.
Jag träffade föressten honom för några år sedan när jag förljde en bekant dit vars dotter skulle rida, det visade sig att han levde än den gamle fuxen så vi återförenades efter 15 år!
På senare år har jag uteslutande ridit på turridningsstall och det har ju varit "bättre än ingenting" även om jag ogillar turhästarnas sega och mekaniska beteende, de vet exakt vart det är dags för trav, tölt och gallopp så man behöver inte jobba utan bara sitta och åka med i stort sett. Men för nybörjare är det ju kanon! dessutom kommer de åtminstonde ut i skogen dagligen och slipper gå varv på varv och se någon annan hästs rumpa i ett ridhus som ridskolehästarna får! 
Det har då uteslutande varit Islandshästar och jag väljer alltid den med lite go i. Gillar en häst som har lite krydda och inte bara går segt på rad, vill jobba lite och känna adrenalinet när man galloperar.

men nu har vi som sagt planerat in en turridning i vår på nordsvenskar. Kommer ni ihåg Rana som jag återförenades med i somras? Hon som min morbror ägde när jag var ung? Hon bor numer på detta ställe och när jag träffade henne i somras blev jag lovad att jag skulle få rida Rana om vi kommer ut dit...

En bekant till min mamma har en drös med Islänningar och en Nordsvensk, jag fick rida på en av islänningarna för många år sedan, en fuxskäck vid namn Skjóni men nu när jag är överviktig så får jag inte rida hennes islänningar och hon anser att nordisen är för het för mig, det är synd att hon fått fel uppfattning om min ridförmåga men det lönar sig inte att tjata. Nordisen heter Isor och jag vet att jag tjatat om honom förut men han är av någon anledning min älskling och det vackraste jag sett, han är vacker och magnifik i kroppen och har ett underbart temprament och jag vet faktiskt inte vad det är som gjort att jag fallit för honom som jag gjort men det är min "lilla gullegris"...

                                                    Min återförening med Rana...

                                                                  Vackre Isor

                                                      Isor och en av islänningarna...
                                             Se bara vilket vackert huvud han har!

Älsklingen min :)

Gud vad seg jag är med inlägg nu... känns som allt blivit lite gråare och tristare sedan kameran gav upp. Men som tur var så har vi två års garanti på den så vi tänkte skicka iväg den på lagning. Jag hoppas den går att fixa så vi slipper köpa en ny!
Dagen har förflutit i lugn takt och på eftermiddagen kom min pappa förbi och var barnvakt medans vi åkte och handlade och Algot avgudar sin morfar så han hade inte haft tid att sakna oss ett dugg, jag fick inte ens en kram när vi kom hem igen! Han brukar kunna bli ängslig när morfar ska åka hem igen men idag gick det fint :)

Nu har jag lagt kyckling i marinad (apelsinsaft, soja och vitlök) och den ska sedan kokas i sin marinad samt buljong. Till det blir det potatis till pojkarna och kokt strimlad vitkål till mig...

Kanonväder idag! 6 minus och sol. Tog en promenad alldeles innan lunch och vi gick bort till lantgården här bredvid. Algot fick åka pulkan och Ronja sprang fritt, sen parkerade vi pulkan vid kohagen och gick för att kolla på den stora traktorn och kossorna som mumsade på sitt hö. Algot är så härlig när han ser nåt häftigt. Han spärrar upp ögonen och formar munnen till ett o och säger "ooooojjjj". Dessutom har bilar och lastbilar blivit väldigt intressanta, faktiskt var traktorn roligare än kossorna idag. Jag klappade dock om de vinterlurviga fina korna medans han spatserade mot traktorn..
Nu är vi mätta i magen på god kycklinggryta och Algot har somnat, snart kommer Patrik hem (han brukar kunna sluta tidigare på fredagar) och då ska vi försöka hitta på nåt tillsammans. Kanske tar vi en långpromenad i eftermiddag? Fast jag skulle behöva åka till dollarstore igen, vi var där för inte så längesen och då köpte jag ett fempack med små plastbuttar med lock, alldeles perfekt storlek att frysa in matportioner åt Algot i men jag har nu kommit på att jag vill ha fler för de är perfekta att frysa in sommarens skörd av örter och bär i och de fanns i större storlek med vilket alltid kommer till användning...

Nu avnjuter jag lite av min förkylningste brygd och ska surfa runt lite på era bloggar och sen ska jag duscha...


Tillägg: Detta inlägg skulle lagts upp för några dagar sedan men bloggen har inte fungerat!

Min kära vän Nanna har varit vänlig nog att fotografera Algots byrå som vi fick utav Patriks föräldrar, då i tråkig sliten furu, och nu är den antikvit med fina knoppar från IKEA.

                                                                           Före

Efter

...det är jag det. Har alltid varit med för den delen, inte så mycket för att vara trotsig utan för att jag trivs med den jag är oavsett vad resten av samhället anser.
När jag började på högstadiet kom man plötsligt in i en ny spännande värld och märkte rätt snabbt att det fanns något som hette mode, för att vara trendig och godkännas av övriga elever skulle man följa den senaste trenden vad gällde kläder och frisyr, man kan säga att man var ok så länge man såg ut som alla andra men hur kul är det!? Och varför följa en livsstil som bygger på extrem överkonsumtion? (fast så tänkte jag inte då). 
Jag följde min egen stil och smak och gick klädd i bruna gubb byxor, 70-tals mönstrade skjortor och stickade pullovers allt fyndat på second hand. Utanpå hade jag en ljusbrun tajt mockarock också den från second hand. Efter det kom en kort punkperiod med rutiga brallor, kort spretig frisyr och armé jacka och slitna converse, bildade ett punkband vid namn Flummox och vi har en demo där jag sjunger och spelar trummor!
De "populära blonderade trendiga tjejerna" tyckte inte jag passade in alls, jag sågs nog som en zebra bland giraffer och fick höra det ofta..
Sen började jag på gymnasiet, den modemedvetna eliten hade fortfarande samma värderingar och åsikter men nu hade dom blivit lite mer mogna och var inte lika utåtagerande vad gällde de som stack ut. Nu hade min stil svängt över och jag blev en hårdrocksbrutta med sliten skinnjacka, bandtröjor och jeans och Dr Martens, nu var jag tatuerad och hade en näsring samt långt svart hår med kaxig lugg. Tjejer kollade snett på en när man möttes i korridorerna men jag kunde inte bry mig mindre, jag var istället stolt över att våga sticka ut och gick efter orden "syns du inte så finns du inte".
Andra halvan av gymnasiet kom jag in i en gothperiod som varade långt efter studenten, ända fram tills jag träffade Patrik faktiskt. Alla kläder var svarta, håret var svart, naglarna var svarta osv och nu var det inte bara i skolan man blev negativt bemött utan även av resten av stadens innevånare, tanterna trodde väl man offrade bebisar till hin håle på fritiden och folk bytte gärna sida när de mötte en på trottoaren. till och med min mamma frågade vid ett tillfälle om jag var satanist.
På rummet hemma hade jag ett altare i form av ett lågt bord, en svart sammetsduk och massor av svarta ljus och rökelser på samt en del symboliska figurer. Jag hade kommit in i en nattsvart värld där min deppression fick ett fast grepp om mig, jag vantrivdes i skolan efter år av mobbing och attraherades av det mörka som ett utryck för hur jag mådde just då. Jag hade dock inget intresse för vare sig barnaoffer eller annat nonsen men förstår att människor tog mig för en satansälskare! Jag kom däremot in på och praktiserade en del wicca..
Man kan väl säga att jag varit en sökare, det har varit viktigt för mig att visa vem jag är genom kläderna, det har varit mitt främsta uttrycksspråk och är väl än idag. Det sitter så djupt rotat i mig "syns du inte så finns du inte".

Vem är jag idag då?
Jag klär mig i kläder av naturmateriel i jordiga toner såsom brunt (min favoritfärg fö.) rost, beige, skogsgrönt och ockra. Jag färgade länge håret med henna och jag sminkar mig aldrig. jag är ett naturbarn och har formats av min starka kärlek till naturen. Dock har jag också en stor passion i 70-talets mönster och tycker om att bryta av mina enfärgade plagg med något mönstrat men det är viktigt att mönstren är organiska så även där har naturen en viktig betydelse...
Jag har alltid haft en stark dragning till naturen, det rena, det vilda och grönskande orörda. jag känner mig hemma i skogen, då sätter jag rötter djupt ner i myllan med mina barfota fötter och vill aldrig vända åter. Jag vill sitta på mitt berg med en sprakande eld framför mig och blicka ut över den tysta evigheten, se min kära korp cirkulera vid den branta bergssluttningen och ana den rödklädde räven smyga på mig i skydd av grönskan.
Jag blir en del av naturen, jag känner mig välkomnad och fri, jag behöver inte dölja mitt rätta jag utan kan vara den fria urmänniska jag känner mig som!

det här kortet är taget för några år sedan, jag fick en underbar känsla från den här stenen, jag tyckte om den, den talade till mig och den hade en otroligt stark energi i sig.

Samma känsla har jag för djuren. De kloka, varma och underbara djuren. De som älskar mig utan förbehåll så länge jag ger dem värme, kärlek, omtanke och mat. de som inte bryr sig om hur jag ser ut, vad jag har för värderingar eller kläder. De finns alltid där för mig när jag behöver det, de är klokare än vi tror ska ni veta. De kan känna våra känslor och tröstar alltid när det behövs, de finns där i vått och torrt utan att kritisera eller döma.
Djur betyder mycket för mig och jag mår aldrig så bra som när jag har djuren omkring mig...

Därför är det viktigt för mig att dela med mig av naturen och djuren till Algot, han ska få samma chans som jag hade som liten att få leva nära naturen, han ska få möjligheten att utveckla samma känslor som jag har för både skogen och djuren och han ska bli ett naturbarn liksom jag...

 

                                                                  Här är jag hemma...

Renée Voltaires produkter är superbra och en välfylld korg med ekosjyssta produkter måste ju vara den perfekta födelsedagspresenten!?
De produkter ur hennes sortiment som jag önskar mig är:

* Pussgurka cerat
* Lantbuljong
* Eldigt örtsalt
* Bovete Crunch påse 400g
* Granola
* Raw kokosolja burk 325g
* Raw cacao powder
* Salig blandning krydda
* Hampaolja

Listan kan visst göras lång, men det är dessa produkter jag känner att jag har mest användning för...
Ladda en korg med några av dessa produkter och jag blir sååå glad :)

Igår var jag till säters vårdcentral för mitt första besök på öppenpsyk och därmed starten på utredningen om min förmodade AD/HD. Jag fick svara på några frågor och sedan visade hon mig att ett tjockt streck hade dragits lite huller om buller mellan svarsalternativen innan vi började och har man fyra svar eller mer, på ena sidan om strecket så är det absolut på sin plats med en utredning. Samtliga av mina svarsalternativ hamnade på den sidan.
Sen fick jag berätta om mig själv, min barndom, skolåren, hur min vardag ser ut idag och efter det fick jag med mig några häften med ytterligare frågor som mina föräldrar ska fylla i samt ett häfte som Patrik ska fylla i, om mig. Jag fick även med mig en lapp som jag skulle gå till labb och lämna och fick sedan nöjet att pinka i en plastmugg med publik! Alla som startar denna utredning måste drogtestas och även om tanten inte stod i badrummet med mig, utan i rummet bredvid och kikade på mig genom en specialspegel så var det fortfarande extremt förnedrande! Inte för själva provets skull då jag aldrig någonsin tagit tyngre droger än tobak och det var två år sedan sist, utan att sitta där omgiven av speglar och veta att det står en tant och tittar på en bakom en av dem! Är det så det känns att vara med i Big Brother!? huvva!
Sen fick jag titta på när hon tog mitt kiss ur luckan, hällde det i två provrör och klistrade igen dem och till sist fick jag visa legitimation och skriva under ett papper.
Nu är det avklarat i alla fall och det känns skönt att vara igång, nu hoppas jag bara att de kommer fram till en diagnos på mig för annars vettefan vad det är för fel på mig! Så vi håller tummarna för att jag är ett bokstavsbarn, okej?

Idag händer nåt bra, jag ska påbörja min resa mot ett nytt och bättre liv kan man säga...
Nog om det, vi var till dollarstore idag då de firar 10 års jubileum med en massa varor för 10kr så jag fyndade två paket med Friggs örtte för 10kr och två paket ekologiska örtte också från Friggs för 10kr... fyra paket te av bra märke för 20 kr är inte fel!
Igår fick vi klart Algots fina byrå med, den som jag målat antikvit. Nu har den nya fina knoppar och jag hade gärna delat med mig av hur fin den är men kameran har helt gett upp tror jag! *suck!*